Maria

I lördags var det Jockes födelsedag så då firade vi honom med bla pizzapicknick på stranden. Det kom väldigt mycket folk (svenskar och kanske två amerikanare... stackarna). Det var trevligt. 

Förresten, be aldrig taxichaffisen att skjutsa er till närmsta (från stranden), billigaste och godaste pizzerian. Den kanske blir bra och billig men den kommer definitivt inte att ligga nära! Men kall pizza funkar på stranden ändå.

Maria med tårtan


Anländare


Tjejer från huset. Erika, Linnea, Maria och Stephanie.
Amerikanaren Conor råkade också komma med i bild.


Jocke är killen i grå skjorta som är på väg att skaka hand med någon.
(Han med bra musiksmak, Ilse :P)

Idag tog jag, Ylva, Erika och Linnea bussen till K-mart för att handla billiga cyklar. 80 $ för en cykel! Det fanns inga växlar, ljus, pakethållare eller lås med det gör inget. Lås och lampor fick vi ju såklart köpa och jag köpte till en korg också.

Expressbussen dit ut tog 35 min från stan och tjejerna tyckte vi skulle cykla hem... Vilket vi gjorde. Eller jag dog halvägs, stannade och tog bussen hem i stället. Det var bökigt, för jag hade ju köpt massa saker utöver cykeln, men alla amerikanare var så hjälpsamma mot stackars mig. Man sätter upp cykeln fram på bussen i någon slags ställning och det fick busschaffisen hjälpa mig med, och sedan på bussen så satt en dam och en annan man och försökte klura ut hur jag skulle sätta fast min fina korg på cykeln också. Jag visste egentligen hur man skulle göra, men det var bara kul att de pratade med mig så jag sa inget om det. Man pratar med okända, men trevliga, människor varje dag här. Det är verkligen inte som i Sverige.

Jag vet inte hur många människor jag pratade med under dagen, men de var i alla fall väldigt intresserade av fyra tjejer från Sverige som skulle köpa cyklar. Hur kul som helst. Man lär sig och förändras väldigt mycket här, det kan jag lova.

Ylva, Erika och Linnea innan dagens events.


Erika var så glad för sin nya cykel!
Gubben i bakgrunden stod verkligen och pratade med oss länge.


Min fina nya röda cykel

Igår var det en typisk söndag, vi gjorde ingenting. Jo! Jag handlade lite.

Klockan 10.30 lämnade vi huset idag för att gå in till stan i det kalla vädret, i tro om att vi skulle hinna till stadsturen klockan 11.00. Icke. Halv tolv kommer vi fram till piren. Vi satte oss på piren och några tog kaffe medans vi väntade på att klockan skulle bli 13.30 och BBQ på stranden skulle börja. Det var Dave (Housing managern) som ordnade den för alla IBS:are som bor i hans olika hus. Han hade även bjudit in två brandmän som visade hur man använder en brandsläckare och berättade lite saker som är bra att veta om eld. Efteråt satt vi/några på stranden och snackade tills det blev för kallt. Då gick vi hem igen.

Ylva, Maria och jag gick och handlade lite senare, och när vi kom ut i den djupa dimman från affären så trodde vi nästan att det snöade. Det kom nämligen vita små flagor som la sig över bilarna och marken. Då kom en kille förbi och sa att det är aska. Tidigare under dagen hade de två brandmännen berättat om bränderna i Kalifornien, och de sa att de pågick några bränder nu, inte alltför långt härifrån. Askan måste ju kommit därifrån, eller hur? Lite läskigt är det allt. Känns som man bor i en ghost town just nu - dimma och fallande aska...

Såg några söta krabater idag också:

Söt va? :D

(13:e idag, babe! <3)

Idag var det skolan som gällde. Det var obligatorisk informationsdag för alla internationella elever (varav minst 50% är svenskar). Jag orkar inte riktigt skriva om dagen igen så jag tar lite stoff från ett hopplöst mail till min kära vän Ilse hemma i Sverige: "De har pratat och pratat och pratat. Och allt de har pratat om har gjort mig paranoid. Jag vet inte om jag vågar lämna huset utan att bli arresterad eller våldtagen, och jag vågar inte heller bli sjuk eller skadad för missar man fler än 2 lektioner måste man typ lämna landet...".

Allt det där stämmer såklart inte, men det känns så! Det var riktigt kallt idag också. Jag har inte frusit så mycket på ett bra tag. Är det inte meningen att det ska vara varmt och fint väder här? Solen tittade i alla fall fram några timmar, men varmt hann det aldrig bli.

Vi skulle dessutom ha slutat runt 14.30 idag, men gissa när jag kom hem? Halv sju! Och det var efter att ha gått hem ensam i 45 minuter. Fast jag fick se flera kollibris! Till och med en som satt still på en gren! Det var första gången jag såg en kollibri så ordentligt, och det var verkligen häftigt. När den flyger kan man nästan tro att det är en stor insekt, men nu såg man att det verkligen var en pyttepytteliten fågel!

Aja, nu ska jag sussa. God natt!

Utanför kaffeterian

Brudarna


Kallt och dimmigt. Ca 18.00.

Major update!

Var ska jag börja?

Flygresan gick väldigt bra. Vi bytte i "Skipphåll" i Amsterdam där allt gick smidigt. Jag reste med min vän Johanna. Det var skönt att inte åka ensam, så att man kunde ha någon att prata med :)

Jag & Johanna


Grönland (tror jag)

Bergen igen

När vi landade i Los Angeles möttes vi av mammas släktingar Don & Dolores. De skulle köra oss den två timmar långa resan till Santa Barbara. Otroligt snällt! Det var verkligen skönt. Don trodde att kustvägen skulle gå snabbare, vilket den

kanske inte gjorde, men det var mycket fint att se i alla fall.

Malibu


På en väldigt slingrig väg genom bergen.

Först handlade vi lite frukost till oss, och sedan lämnade vi av Johanna där hon skulle bo. När vi sedan kom till mitt hus började klockan närma sig tio på kvällen. Det är becksvart och vi kommer fram till ett lika mörkt hus. Ingen var där, inga lampor tända men dörren var upplåst. Efter en del oro över hur jag skulle göra (ett alternativ var att åka tillbaka till LA och sova med dem en natt), så lyckades Don hitta ett nummer till Housing Managern, Dave. Han lämnade ett meddelande, och några minuter senare ringde Dave upp. Han sa att jag fick sova i huset om jag ville, men jag kunde få komma och sova i ett annat hus en natt, där det redan bodde två tjejer. Jag valde det andra alternativet... Så åkte bilen vidare till nästa hus. Där mötte vi Dave och en svenk tjej som hette Linnea (det visade sig att vi ska läsa samma sak! Hon var jättetrevlig så det var jag glad över). Den amerikanska rumskompisen sov hos sin pojkvän den natten.

Det var rätt svårt att sova den första natten... Efter att ha varit vaken i drygt 24 timmar (jag kan inte sova på flygplan) så kunde jag ändå bara sova två timmar. Nrä jag inte orkade ligga kavr i sängen gick jag upp vid fem och satte mig i köket. Det fanns en söt svart katt i huset som höll mig sällskap hela morgonen medans jag läste en bok :)