Maria

Dave skulle komma och hämta mig i mitt temporära boende, men jag visste inte när. Efter att ha skypat med Mams & Paps så dog min dator (batteriet alltså). Då fick jag den fina överraskningen att kontakten inte passade i min adapter! Jag behövde köpa en ny, så ringde Dave och frågade när han skulle komma. Han sa att två killar skulle hämta upp mig om en timme, så då fick Linnea och jag lite tid att traska in till stan och köpa en ny adapter. Efter att vi kommit tillbaka kom till slut två mexikanska byggararbetare i en smutsig pickup. Den ena kunde inte engelska så bra så han sa inget, men den andra var väldigt trevlig, och båda var mycket hjälpsamma. De lämnade mig vid huset och fixade lite grejer innan de åkte. Fördelen med att vara först till huset var ju att jag kunde välja det bästa rummet! Som kanske inte var det bästa rummet i hela världen... (men jag och Ylva, min roomie, har gjort det  mycket bättre).

Hur som haver, efter en stund var jag som sagt ensam i huset. Utan nyckel (kunde inte lämna huset), inget internet och ingen fungerande telefon. Dessutom visste jag inte när Dave skulle komma. Men efter tre timmar kom han äntligen. Då fixade han internet och lite annat. När han var klar åkte jag med honom (han är en soft snubbe i 50+ åldern) till affärerna i närheten och han berättade lite saker. Jag handlade några varor och traskade hem igen. En timme senare flyttade min rumskompis Ylva in :)


På kvällen ploppade det inte ytterligare inflyttare Erica, Steffi och Sandra. När jag vaknade dagen efter hade tydligen Tina kommit under natten också.

Det finns fyra sovrum (varav ett är trebäddsrum, och resten tvåbädds), två badrum, kök och vardagsrum. Plus ett garage med ett biljardbord. (En av tjejerna som kom hit sa "finns poolen på baksidan?". Ylva och jag: "Va? Nej, ett pool table".

Lite bilder från huset:

Mitt och Ylvas rum. Min säng i bild.